Archive for the ‘reflektioner’ Category

Elin

december 16, 2009

Det är två stora händelser i världen just nu som tar all medial plats. Det ena är en rörig miljökonferens som jag inte tänker skriva om idag och det andra är Elin. Elin har tagit av sig ringen. Elin har lämnat huset. Elin tankar bilen. Elin har tagit med sig barnen.

Inget ont om Elin, men jag blir lite kräknödig över hypen. Lennart Ekdahl som låtsas vara någon slags samhällskritiker, upplåter programtid i sitt tacky-shit-debattprogram på TV-Hänt Extra-4.

Jag sätter en stock Ettan på att Elin , innan april månad, sitter hos Tilde de Paula på TV4morgon och promotar sin BOK.

Och Tiger då, tja han kan ju lära sig den här låten , så kanske han kan vinna henne tillbaka….

Manlighet ?

november 25, 2009

i mitt perspektiv 2009.

Att vara man idag, rent generellt är att:

Vara tagen för given
Förväntas ge jobbet lika mycket tid som männen för 30år sedan.
( vars fruar skötte ‘markservicen’ dvs hemmet)
Vara ensam med sina sorger efterssom en man sällan vill visa svaghet.
(En man som visar svaghet ser snart sin plats tagen av en starkare man)
Leva under kollektiv skuld och kollektivt förakt

Att vara man 2009 är även att:

Ha en högre lön , fortfarande..
Slippa leva under hot
Kunna röra sig fritt utan risk för övergrepp
Slippa risken att bli diskriminerad pga kön
Kunna leva promiskuöst utan att bli föraktad / ifrågasatt

F.ö håller mycket på att utjämnas. Kroppsfixering, skeva kroppssideal och trycket att ‘se bra ut’ och ‘vara en vinnare’ är inte längre bara en kvinnobörda. Männen sliter med hushållsarbetet och med sitt utseende . Bördan delas allt mer lika mellan kvinnan och mannen.

Så vad är manlighet i allt detta. Jag vet inte. Män är rädda ibland , det kan man se när män samlas i grupp.
Det blir ofta en rå jargong, männen verkar behöva markera sin status inför varandra och ‘tuppa sig’. Jag
hatar sådana situationer. Släpp kuken och slappna av liksom..

Som man vill jag vara:
Stark, kärleksfull, rak, modig, stabil, trygg.

Hoppsan

november 6, 2009

Det har varit en konstig vecka. Onsdagskvällen spenderades på hotell och i mitt rum fanns ett stort djupt badkar. Självklart tog jag chansen till ett hett bad för att koppla av. Det blev inte så mycket med det. Efter en stund i det heta vattnet började det kännas obehagligt, så jag klev upp. Obehaget övergick till illamående varav jag försökte dricka ett glas vatten. ”Jag måste fan lägga mig” hann jag tänka innan jag, på väg mot sängen, rasade ihop som en trasdocka mellan sängen och skrivbordet.

Jag var fullt medveten men kände ingen smärta, jag låg kvar på golvet en bra stund, för det kändes så skönt. Sedan kunde jag släpa mig upp och slänga mig på sängen. Vaknade vid 4-tiden med sprängande huvudvärk och dagen efter kände jag mig bakis och trött hela dagen.

Är det såhär det känns att bli medelålders? Fast blåmärkena på överkroppen ser ju lite coola ut. Lite fight club sådär.

I hemstaden är allt sig likt

oktober 30, 2009

Lite vresigare, lite ovänligare, lite kallare än i norrland. Eller så beror det på mig och mina tolkningar. Mina minnen och känslor från förr som ligger som ett lock över allt i Linköping. Synd. Jag skulle vilja trivas.

Jan Guillou var KGB-agent

oktober 24, 2009

kablas det ut idag. Jasså. Min spontana reaktion: Någon tycker han fått för lite uppmärksamhet på sista tiden så då sitter en sånhär nyhet som en smäck. För ‘nyheten’ är ju ingen nyhet utan material SÄPO legat på under 40 års tid och nu överlämnat till riksarkivet efterssom det bedöms som historia.Jag har alltid gillat Jan. Det beror troligen på att han haft integritet och inte är så noga med att vara politiskt korrekt, eller att vara folk till lags. Lite värre är det med hans skönlitteratur. Där berör han mig inte alls. Det är riktigt dåligt många gånger. Det vore bättre han ägnade sig att granska statsmakten, då är han vass.

Dock lever han på att sälja böcker och då måste man vara intressant och intressant blir man om man syns. Idag syns han.

Finanskris och svininfluensa

oktober 23, 2009

Finanskrisen håller i sig. Visst talas det om ljusare tider från olika analytiker och banker, men fortfarande råder det finanskris. Du märker det kanske inte om du fortfarande har ditt jobb kvar. Har du ett jobb och finansierar din egen bostad med banklån har du troligen fått en starkare privatekonomi. För det är ju jättebilligt att låna pengar förnärvarande. Om du är bolånekund och redan är inne i svängen. För de som kommer till banken idag kanske det ställs högre krav på egen kontantinsatts t.ex. Det är ju rätt tänkt, men samtidigt än rejäl rävsax för alla unga vuxna som ännu inte hunnit köpa en bostad. De låga räntorna håller priserna på bostäder höga och det blir rejält svårt för unga att komma in.

Rejält svårt är det också för företag som vill låna pengar till investeringar. Investerringar som kanske är nödvändiga för att kunna konkurera på marknaden. Bankerna vill inte låna ut pengar till företag. Följden blir att investeringarna uteblir ute på företagen och företagen tappar konkurrenskraft. Folk förlorar jobbet.

Än så länge finns det gott om välavlönade arbetstagare som bor i högt värderade bostäder till låg låååg ränta. Vad de tycks göra är att spendera pengarna och dessutom belåna sina idag högt värderade hus till att finansiera dyrbara renoveringar i de redan högt värderade bostäderna. Standardhemmet idag ska ju inte ha ett badrum utan en spaanläggning. Ett standardkök idag måste se ut som ett resturangkök i rostfritt. Så vi bygger, byter ut, renoverar, hårt piskade av inredningstidningar, inredningsprogram och så vidare.

Var det inte just precis det här som hände i USA för inte särskilt längesedan? Välavlönad arbetstagare med hyffsad ekonomi ena dagen och arbetslös utan betalningsförmåga andra dagen. Sedan kommer kallduschen. Som grädde på moset höjs räntan någon liten procent ( 1% på ett 3-mille lån ger 2500:- i ökade kostnader. Per månad). Alltför många kan inte betala och vips imploderar husmarknaden och det blir kris på riktigt.

Jag vill inte vara pessimist. Jag pekar heller inte finger. Jag sitter där själv. Jag har en banklånsfinansierad bostad och jag har mitt arbete kvar. Det anmärkningsvärda är att jag hittar tid mitt på dagen att skriva ett blogginlägg. Det hade varit otänkbart för inte sålängesedan. Det är inget gott tecken.

Vad jag försöker leva efter är att försöka hålla emot trycket från min älskade frus alla önskemål om klinkersklädda hemmaspa och thailandssemestrar. Skämt åsido, vi båda är ganska överens. Konsumerar sparsamt och renoverar ingenting vi inte kan finansiera med lönen. efter att vi sparat . Så det blir inga hemmaspa eller fasadbelysningar eller dubbelgarange med golvvärme. Det blir kanske en ny gardin , eller en ny rabatt.

Den här hösten ska man dessutom tänka på svininfluensa. Min magkänsla säger att jag själv skall ta smällen att bli sjuk, att min kropp skall skapa sina egna antikroppar mot viruset och att mitt immunförsvar stärks om jag får genomlida infuensan som vanligt. Men så kommer skolhälsovården. Som förälder måste jag ta ställning om jag skall vaccinera barnen eller inte. Om sprutan tar bort en veckas lidande för barnen och en veckas vab för mig, så visst , det låter ju bra.

Men faktumet att staten åtagit sig att köpa 18 000 000 doser av vaccinet får andra klockor att ringa. Vaccinet har en hållbarhetstid ( bäst-före-datum) inom ett år. Staten vill ha ut dessa 18 000 000 doser.Punkt. Råden och informationen från statligt håll blir därefter.

Jag vetefan. Blir det ngn spruta kvar när alla som är utsatta / tillhör riskgrupperna fått, så kanske jag tar en. Men jag kommer inte trängas i kön om man säger så…

Klarsynthet

oktober 20, 2009

kan vara som ett handikapp.

Den här pappan som låtsades att hans lille son råkat flyga iväg med en luftballong fick enormt stor uppmärksamhet. Att det hände i USA och att rapporteringen i våra egna kvällstidningar tog stor plats tyder på att uppmärksamheten var global. Eller så är det bara vi i lilla sverige som bryr oss om alla ickenyheter från det stora landet i väster. För det var väl en äkta ickenyhet. Efterssom pappan fejkat det hela. Så nu har det blivit en nyhet av ickenyheten eftersom pappan åtalas och det blir rättegång och flera dagars smaskens för media. Jag undrar om ballongpappan får något pröjs i slutänden i den här röran. Den här industrin som kallas nyhetsrapportering.

I Los Angeles satt en man död på sin balkong i flera dagar. Alla grannarna kunde se honom men ingen reagerade. Man trodde mannen var en ‘rolig halloweendocka’.  Jag vet inte hur jag ska sy ihop mitt resonemang i ord , men vad jag vill säga är att vi blir allt mer avtrubbade. Av alla dumheter vi matas med genom tidningar och TV. Oj , det där lät gammeldags, men jag menar det. Tidningar och TV matar ut enorma mängder dumheter. Det tyckte många på 70-talet också såklart. 

Kan man då säga att vi blir dummare och dummare ?  Hur skulle en medelklassfamilj på 70-talet reagera om de slog på ‘Svenska Hollywoodfruar’ eller ‘Roast på Berns’..eller ‘Sveriges fulaste hem’ eller ‘Grannfejden’…’Färjan’……’Bonde söker fru’..’Ensam mamma söker’….skulle de gå igång på det eller skulle de begå kollektivt självmord när de insåg hur samhället skulle se ut om 30år?

Jag lyckades zappa mig fram till något sevärt på TV igårkväll. Mitt ibland Cookalong, Matakuten och grannfejder och Ensamma mammor som klämmer baken på Bönder som söker i ett fult svensk hem, fann jag ett litet program som heter Hemliga svenska rum. Under byggboomen i Stockholm på 60-talet skedde en olycka i en tunnel 42 meter under jord. Några arbetare blev instängda under jord i fem dygn. Det som slog mig var hur tuffa de var. När de äntligen kom upp log de som solar och skämtade glatt med reportrar. De skämtade redan när de fick kontakt med omvärlden , långt innan de kunde räddas. De fick säkert två dagars ledigt efteråt.Vilka grabbar!! Idag hade det varit helt annorlunda. Man skulle tvingat dem att gå ut i media och berätta om sin ångest, deras fruar hade blivit uppslagna på helsida efter helsida. Sedan skulle det utkrävas kompensation av nå´n. Nå´n som hade ansvar. Staten eller byggföretaget eller båda två. Sedan skulle de blivit erbjudna att delta i Let´s Dance.

Vi blir alltmer bortskämda tror jag. Och svaga.

I svår fattigdom och armod kan man inte bry sig om Anna Anka. Man kanske har sitt lilla jordbruk , en torr plätt och ett gäng getter och varje dag är en kamp på liv och död. Det man har är sin religon. Och sin heder. Ett sätt att tänka och leva som vi i Anna Anka-land inte kan föreställa oss. Därför förfasas vi över kvinnor som bär burka och getter som slaktas på ett för oss primitivt sätt. Samtidigt som vi kränker fattiga länder genom att utvinna deras naturtillgångar ( i utbyte mot att vi trycker på invånarna vår livstil) förvånas vi över att några protesterar. Att deras band till religonen, det enda som gett dem hopp i årtusenden, stärks. Att det bildas grupper med såkallade extremister. Att dessa kan bli så förbannade att det bildas terrornätverk.

Det är så´n klarsynthet som är handikappande. Jag förstår hur det hänger ihop men har ingen lösning. Det finns ingen lösning. Som en blomma man vecklar ut  för att förstå den tills allt som återstår av blomman är en hög med skräp.

 

Håhåjaja

Kafkapartiet

oktober 6, 2009

Rösta på oss 2010!

-VI vill statsa 50 miljader mer på utbildning för att utöka antalet utbildningsplatser på högskolor och komvux. Pengarna går till bärbara datorer med färdiga länkar till google och wikipedia , så stimulerar vi handeln samtidigt

-VI vill uttöka ROT-avdraget till att gälla bostadrätter, hyresrätter, sommarstugor, kolonilotter, trädkojor. För dem som saknar bostad kommer en miljon utbetalas för uppbyggnad av en enkel villa. Pengarna kommer stimulera byggsektorn som vi anser är en väldigt utsatt grupp i sverige. Stöd byggarebobbarna

Måndag 5/10

oktober 5, 2009

På resande fot. Det är inte särskilt spännande. Under alla de kvällar och nätter jag spenderat på hotell i jobbet har det hänt försvinnande lite. Inte en enda flirt. Okej, det är väl inget jag strävar efter men liiite spänning, om så bara ett litet leende från någon söt kvinna i hissen, skulle ju pigga upp tillvaron.

Men näe. Det händer inte mig.

Hade jag varit runt 55 år gammal och gay så skulle jag däremot haft hur mycket span som helst. För det är klientelet på hotell. Män i 55års åldern.

Om en timme måste jag ta mig till flygplatsen och hämta en engelsman som jag antar är min chefs chef  för att tillbringa halva veckan med honom´på diverse möten.

Jag hade hellre varit ifred. Tagit en löprunda följt av en varm dusch.

Söndagskväll

oktober 4, 2009

Tacosmiddagen är uppäten, nersköljd med en Starobrno fast jag inte borde. Men det är svårt att motstå en kall öl till tacos. Är så less på min ständigt pågående kamp mot gubbfläsket som hänger runt midjan. En del råder att sluta väga o mäta och bara leva. Den här helgen har jag gjort så. Träning har det inte blivit mkt av den här helgen, däremot långpromenad varje morgon. Skriver en minnesanteckning till mig själv att göra det till en rutin. Komma ut från huset och vara ensam i tystnaden.

Helgen har varit okej. Jag tror promenaderna var räddningen. Huset där konflikterna pyr är det skönt att lämna en timme.  Jag känner mig konstant otillräcklig. Inget unikt i det. Tag vilken familj som helst där det finns en sjuåring och en fyraåring så tror jag föräldrarna känner igen sig. Och det är ingen tröst att veta att deras krav , deras ständiga bråk, deras tjat , deras utbrott inte kommer bli mildare de närmaste åren.

Jag blir så less tillslut. På min egen röst. På vår oförmåga, vi vuxna, att stötta varann utan istället tävla med varann i grenen ‘bästa föräldern’. Vi vill väl båda två och tillsammans borde det vara lättare.

Sanningen är nog att hon orkar lite mer än mig. Hon orkar kämpa långt efter att mitt tålamod tagit slut. När hennes tålamod tar slut finns jag där för henne. När mitt tålamod tar slut kritiserar hon mig…det är lite jobbigt.

Men idag funderade jag på hur livet skulle vara om jag blev 100% förstådd hela tiden. Om jag aldrig behövde möta motstånd. Om ingen såg mina svagheter och kritiserade dessa.Kanske skulle jag bli en riktig skitstövel. Förmodligen skulle jag det.