Söndagskväll

Tacosmiddagen är uppäten, nersköljd med en Starobrno fast jag inte borde. Men det är svårt att motstå en kall öl till tacos. Är så less på min ständigt pågående kamp mot gubbfläsket som hänger runt midjan. En del råder att sluta väga o mäta och bara leva. Den här helgen har jag gjort så. Träning har det inte blivit mkt av den här helgen, däremot långpromenad varje morgon. Skriver en minnesanteckning till mig själv att göra det till en rutin. Komma ut från huset och vara ensam i tystnaden.

Helgen har varit okej. Jag tror promenaderna var räddningen. Huset där konflikterna pyr är det skönt att lämna en timme.  Jag känner mig konstant otillräcklig. Inget unikt i det. Tag vilken familj som helst där det finns en sjuåring och en fyraåring så tror jag föräldrarna känner igen sig. Och det är ingen tröst att veta att deras krav , deras ständiga bråk, deras tjat , deras utbrott inte kommer bli mildare de närmaste åren.

Jag blir så less tillslut. På min egen röst. På vår oförmåga, vi vuxna, att stötta varann utan istället tävla med varann i grenen ‘bästa föräldern’. Vi vill väl båda två och tillsammans borde det vara lättare.

Sanningen är nog att hon orkar lite mer än mig. Hon orkar kämpa långt efter att mitt tålamod tagit slut. När hennes tålamod tar slut finns jag där för henne. När mitt tålamod tar slut kritiserar hon mig…det är lite jobbigt.

Men idag funderade jag på hur livet skulle vara om jag blev 100% förstådd hela tiden. Om jag aldrig behövde möta motstånd. Om ingen såg mina svagheter och kritiserade dessa.Kanske skulle jag bli en riktig skitstövel. Förmodligen skulle jag det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: